Jag har alltid haft en speciell relation till musik. Det går i perioder kan man säga. Det har varit allt från Anton och Affe pinsamt nog, som övergick till Marilyn Manson och senare var det Michael Jackson och tillslut Tupac och Flo rida. Egentligen är det ju inget fel att variera sin musik. Men Manson, hur fan tänkte jag då? Under den perioden tyckte jag även My chemical romance och Fall out boy var bra. Hmpf.. Som pricken över i sminkade jag mig med ett rejält lager kajal under ögonen. Fint? Inte till fem öre.

Men igår när jag satt och bläddra igenom gammal musik. Fann jag en hel del bra låtar konstigt nog bland alla dessa mappar. Mest förälskad blev jag dock i The clash, ett brittiskt punk och rock band som var som störst under sent 80-tal. Så utan tvekan tycker jag ni borde ladda ner låtarna, London's calling, This is England och Should I stay or should I go med dem. Svinbra! Men nu ska jag återvända till mitt pluggande. Senare blir det en sväng förbi solariet och step up med tjejerna ikväll. Riktigt pepp på det asså! Puss.